i mitt hus.
Hemresan gick utan missöden.
Sista dan i stora staden avverkade vi med lite shopping. Sånt som stod kvar på att shoppa listan, iPhone skal t.ex. Ja, inte åt mig då, jag behåller min gamla härk ett tag till.
Kostade på oss en taxi, inte den gula New York standarden, utan en svart, i alla bemärkelser...........men det var ett företag som hotellet anlitade, så det kändes tryggt ändå.
Även fast vi inte själva körde, så kollade vi ju skyltningen. Chauffören pratade i telefon hela vägen, och när vi svängde mot La Guardia, som är en av de andra flygplatserna, var jag tvungen att fåga om han fattat att vi skulle till JFK. Han bara nickade, alla tre gångerna jag frågade, han pratade ju i telefon och hade inte tid med den tjatiga tanten i baksätet.
Men vi kom till JFK ialla fall. Nu kom nästa prövning, skulle vi klara viktgränsen på 23 kg/kolli? Nja, inte riktigt, min vägde 25 kg, men hon bara log och satte på en röd etikett med texten HEAVY. Sån etikett fick Josefins också, medan vi packat lite mindre i Amandas väska.
Vi fick inte platser bredvid varandra, men en snäll farbror bytte, så A och J fick sitta med varandra, och jag på raden bakom de. Och för en gångs skull hade jag turen att platsen bredvid mig var ledig, så jag kunde bre ut mig i mina försök att sova. Gick så där med sovandet, somnade i stället i soffan hemma hos lillasyster när vi skulle umgås med henne några timmar i Märsta.
Trots bara en timmes transittid i London, lyckades vi både gå på toa och shoppa vin.
Nu har vi haft ett dygn hemma, en hel del tvätt blev det, och inte har det regnat heller så tvätten torkar ute. Luktar så gott då.
Puss på er