Så många timmar som alla de aktiva lägger ner året runt, för att under några få timmar släppa loss kroppen med nummerlapp på bröstet. Tror alla får horn i pannan med nummerlapp på!
Blir gråtmild när jag ser de kämpa i spåret, ibland går det bra, och ibland inte alltid som man tänkt sig.
På sidan står coacherna och skriker, heja, öka, ta de lugnt, kämpa , de e bra, kom igen ..... Osv
Theo betraktade i stillhet han
När Josefin skulle gå i mål på masstarten smet han och galopperade efter henne mot målfållan. Skrek till några killar som fångade in honom och han fick bäras för att ge matte en puss.
Nu sitter jag på tågstationen i Karlstad och väntar. Fick just ett meddelande om att det är måndag. I mitt huvud är det söndag, och jag var ledsen över att allt i Karlstad stänger kl sexton. Tyckte inte det var nån ide att gå in nånstans då när kl var fem i fyra, så satte mig i väntrummet med en tidning.
Apropå alzheimer alltså.....
Har avverkat några varv runt skidtunneln på mina skidor också. Nu ser jag fram emot nästa helg när jag ska njuta av spåren i idrefjäll igen.
Är också trevligt att bo med dessa skidfamiljer på helgerna. Saknar de på sommarhalvåret.
Synd bara att det finns de som inte vill bete sig som de själva vill bli behandlade. Eller också är det de de gör. Idioter!!
Och längtar till jag får träffa lilla A igen. Hon kämpar med snöskottning och att få ut lilla Gucci några minuter om dan.
Puss gumman