Det kan man ju kalla det när man kör Trollstigen. Hela tiden med kanten mycket nära och med räcken höga nog för att stoppa en tvååring på trehjuling. Jag lutade mig inåt och satt ständigt med bromsfoten redo på passagerarsidan.
Utsikten från Trollstigen var lika spännande som att köra omkring i ett paket med lättmjölk. Vi hade inte tur med vädret.
Men väl på andra sidan, på väg ner mot Geiranger, lättade dimman och fjorden visade sig 400 m längre ner
Väl på plats nere i dalen hittade vi en stuga med utsikt in mot byn
Avnjöt nyplockade jordgubbar och njöt av utsikten
Efter en natts sömn var det dags att ta sig upp ur dalen, lika brant åt andra hållet också
Passade på att åka bilvägen ända upp på Dalsnibba
Regn, blåst och sju grader så vi fikade i bilen och skyndade knäppa några kort de få minuter vi gick ut.
Nerresan gick bra, men konstaterar att norskarna lägger mer pengar på själva vägbanan och sparar in på vägräcken 😱
Har de andra korten i telefonen men lyckas inte blogga därifrån nu
Tycker inte om den nya designen på bloggappen
Förresten avslutade vi trippen med att köra på gränsen, alltså av vad tanken hade kvar. Med 35 km hem visade mätaren 50 km till tom tank
Kunde ju inte vara helt säker på att den visade rätt, men det gick denna gång 🤓