Hon som i det stora omklädningsrummet klär av sig alla kläder, INNAN hon böjer sig ner för att gräva i väskan efter handduk och ombyte.
Igår var det jag. Skrattade för mig själv när jag tänkte på vad mina barn skulle sagt om de såg mig.
Bild lånad från nätet men så här kände jag mig
I strålande sol, med skidor som gled förbi varenda åkare och med fäste som borde gett mig en tid i mål på under tre timmar. Meeen, hjärtat orkade inte. Efter 500 m var jag uppe maxpulszonen och stannade där i tre timmar!!!
Försökte ändå att inte stressa och att verkligen andas och vila utför. Pigg i perioder och euforisk över mina skidor, däremellan funderingar på var jag skulle bryta loppet. När jag passerat Moraparken och sista lilla uppförsbacken var gjord, kändes det som jag inte skulle ta mig i mål.
Hade dock en hel del supporters längs upploppet, så det var bara att kämpa.
Nu ska jag leta reda på nån som kan hjälpa mig komma vidare så min träning kan ge resultat och få hjärtat med på noterna
