Den höga smittspridningen i länet gav rejäl ångest, både av att man verkligen inte ville bli smittad men också av att det på nåt sätt kändes omoraliskt att resa för det höga nöjes skull.
Vi vågade inte ens hoppas på att hela gänget skulle testa negativt innan avresa.
Väl på plats därnere njöt vi till fullo. Kändes som mindre risk att smittas där än hemma på ICA eller jobbet.
Sista dagarna tillbringade vi kring Val di Fiemme. Bland annat uppe i Lavaze-passet.
Inte en gnutta snö längs vägen upp, men när man väl vek över kanten till platån så blev det vitt. Och blåsigt. Den blåsten är det enda vi kan klaga på vädermässigt under hela semestern, så lägg ingen större vikt vid den. Vi var bortskämda helt enkelt.
Hårda breda spår i alla riktningar och svårighetsgrader.
Avbröt för lite mat mitt på dan, och sen joinade lilla J så jag fick åka en bit med henne också.
Sen blev det dags att testa Marcialongaspåret.
Hårt och brett och trängselfritt även där. Var också sugen på att testa upploppet på stadion där bl.a deltävlingar i Tour de Ski går av stapeln.
Sen var det färdigåkt för egen del.
Klädde om till teamkläder och laddade med vätska för att försöka stötta ett gäng atleter.
Stressigt och man hinner inte se så mycket av loppet, men ändå väldigt roligt att få vara en del av åkarnas jobb.
Hann upp till målområdet just in time för att se ryssen gå i mål i överlägsen stil. Nils gjorde ett bra lopp, och hann fånga honom på bild precis innan han svänger in på upploppet.
Toppen är mitt omdöme för denna resa. Väder, sällskap, aktiviteter, ja allt var toppen