Kan inte sluta le

Det här livet, tänk om man fick ha det så här jämt!
Åkte idag upp till Biathlon Arena i Antholz. Här startar skidskytte VM om två veckor och förberedelserna var i full gång. 
(null)
Gulaschsoppa utomhus i solen med de där bergen som kuliss, man har ju knappt tid att äta, vill istället bara njuta av utsikten och insupa D-vitaminer 
(null)
Bästa sällskapet i solskenet, saknar dock två väldigt mycket. 
(null)
Att Skejta runt en sjö på spår som pistats efter nattens snöande, ja jag ler bredare för varje stavtag. Sjön ligger på 1640 möh, mitt bland de höga topparna 
(null)
Får ändå med han där trots att han tyvärr inte tycker det här livet är lika underbart som jag. 
(null)
väl hemma igen bytte jag pjäxor och gick de 150 metrarna till skidspåret på andra sidan vägen. Hade som mål att åka fem km men runkeeper stannade på 9,5 km, jaja, ingen som dött av lite träning 
Nu blir det pastamiddag och kortspel 

De finns på riktigt

De där spåren man ser i reklamen från Dolomiterna, de finns finns på riktigt!!!
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Och de gör mig salig av lycka. 
Tog bussen upp till högsta punkten mellan Toblach och Cortina för att sen skida ner till Toblach igen. 
Varje stavtag gjordes med ett leende på läpparna på den lätt sluttande banan. 
Såpass leende att när vi väl kom ner till bilen, övertalade jag mitt sällskap att vi skulle åka bilen upp igen för att luncha och så att jag fick åka skidor ner en gång till. 
Tre mil känns i höfterna så nu är det siesta hemma innan vi ska möta upp ett stort gäng för middag 

Dolomiterna

Efter ett dygn i Innsbruck tog vi bilen till Pozza di Fassa
En bitvis smärtsam resa för en höjdrädd stackare som mig! Då visste jag inte vad som väntade två dygn senare, mer om det sen

Efter frukost gick vinit i skidspåret för att heja fram killar och tjejer som åkte Marcialonga
(null)
Nils ledde en stund när de passerade Val di Fiemme, men orkade sen inte hänga på i sista uppförsbacken

(null)

(null)
Han slog den store norske hjälten Petter med rätt många minuter iallafall, hans armar var ganska långa när han passerade oss några hundra meter före mål 
När alla 7000 startande hade åkt, tog jag skidorna för att testa spåret. Har aldrig åkt sämre spår, inte ens på den tiden när syrran och jag spårade teknikbanor själva. 
Fotlederna var helt slut. 
Under natten blev det kallt och efter behandling av pistmaskinen blev det drömspår. 
Åkte 6 km mot Canazei och gick sen över ån för att vända åter mot boendet 
Tyvärr gick hela den sträckningen i skuggan så det var rejält kallt, men när vi kom ner i solen var det ljuvligt 
(null)

(null)

Sen väntade en av de mest skräckfyllda resor jag varit med om. Via Canazei, val gardena och Alta badia till Toblach. 
När bergen tornar upp sig som en vägg framför en och enligt GPS ska vägen slingra sig upp där, då är pulsen hög och gråten nära. 
Trygg chaufför, men han är inte så peppande
(null)
Här är vi som högst 2213 möh 
(null)

(null)
Ingen tillgjord bild, det här är äkta skräck tolkat på lite olika sätt 
(null)

Men vi kom både upp och ner välbehållna och ligger nu tryggt i min nya säng i Toblach
200 m till välpistade spår så imorn blir det skidor på igen