Idag fick vi skjuts upp till favoritspåret och planerade att därifrån skida ner till stan.
Peppade kompisen att det var dags för skejt idag efter gårdagens lugna klassiska tur
Åkte om några och blev omåkt av andra, men vissa känns det inte ok att bli omåkt av och då kliver tävlingsjävulen fram och man åker över sin förmåga en stund. Det blir på bekostnad av den egna hälsan .....Nåja, en bra runda fick vi till , även om vi inte
hann ikapp de som jag såg ryggen på
Efter de breda pistade spåren gick vi på slutet över till att åka på en smal gångstig ner mot hemmet. Som i barndomen när man skapade egna spår i skogen, nåt som vi inte fattade då var bästa teknikträningen. Vi hade ju trots allt en blivande svensk förbundskapten
som tränare på våra kvällspass, en tränare som hela tiden låg steget före med teknikträning.
Vilket som, vad jag ville komma fram till var att vi kunde åka skidor ända ner till padelbanorna i Lövlunda. Lyx att bara behöva gå 200 m hem