Faktiskt så mycket att jag inte haft tid, eller rättare sagt inte prioriterat, att berätta om det här.
En helg samlades vi åtta stycken tjejer, 50+ men fortfarande tjejer, i en lägenhet vid vägs ände.
Åtta bäddar, tre sovrum, två toaletter!
Vem ska dela rum med vem? Vem snarkar högst? Vem behöver på toaletten på natten?
Det var största dilemmat för helgen.
Prognosen visade regn och blåst så vi var laddade till tusan med sällskapsspel. De hann vi aldrig testa!
Känslan av att efter ett års karantän från folksamlingar inomhus, kunna umgås med likasinnade, den var underbar och samtalsämnena tog aldrig slut.
Dukning, matlagning och diskning bara sker per automatik med ett sånt gäng.
Fjället lockade på lördagen, vandringen påbörjades i dimma och avslutades i solsken.
Skönt med dopp i Ljusnan före middan sen.
Ser ni halon som bildas runt min skugga i dimman? Mystiskt fenomen
Såna dagar lever man länge på
Kul att alla inbjudna kunde komma
