Förra veckan hade jag ont i hjärttrakten vilket också märktes i skidspåret. Tungt utan möjlighet till fartökning
Ikväll tog jag pannlampan o testade igen, skam den som ger sig
Kändes bra pä första varvet som var 6km , blev inte omåkt men hann inte heller ikapp nån.
Bestämde mig för ett kort varv till. Blev omåkt av en man son körde gubbtempo på första platten. Jaja, sånt händer tänkte jag en hundradels sekund, dvs innan hornen bröt ut i pannan. La in en växel till och susade förbi gubben igen, ända in på det korta
spåret. Tog förgivet att han skulle svänga in på det längre så jag skulle få återhämta mig, men han hängde på och segade sig nästan förbi i motbacken så jag blev tvungen att öka igen. Så där höll vi på en dryg km. Var rädd han skulle köra om
på slutet för där är det lite lätt mot, men från nånstans fick jag krafter att hålla honom bakom mig ända till mål. Hörde honom frusta nåt om att han behövde träna mer innan han svängde iväg på ytterligare ett varv. Jag var fullt nöjd, men skulle
gärna vilja veta när han tränar nästa gång, han var verkligen en bra sparringpartner .
Bjuder på en bild från en betydligt segare runda i fredags där jag ibland fick köra ettans växel på platten
Det här är min favoritplats att fota på. Vid klart väder lyser Skarsfjället i fronten.
Här är bild från en annan runda i helgen, en sur mops är inte att leka med i spåret
